Dagens Nyheter – 8 augusti 1867, sida 3

På jernvägen. (Bref till D. N.) Forts. från N:o 779. III Sedan man väl passerat Ulfstorps station och anländt till den vid Lilleskog, hvilka vyer möta icke då resanden på den i år invigda Herrljunga— Wenersborg — Uddevalla-banan! — Eller; ifall målet är till Göteborg, hur leende står icke ängden der nere vid Jonsered! Ofverallt således skönjer man Westergötlands skiftande karaktär såsom landskap, än naken och ful, snart åter hänryckande mer än något annat landskap; Ingen resande; vare sig på jerneller vanlig landsväg — ty båda följas här ett långt stycke åt mellan Halle--Hunnebergen — bör derför underlåta, att förnöja sig både af naturens storartade pragt och af den gråa forntidens minnen, som här med sitt teckenspråk tilltala en: Ty bautastenen skall stå; på det de må se det — — kommande folk. — Ar resenären en ren praktiker, som framför allt vill se fosterlandets framåtskridande i modernare kultur och i kommunikation; så har han här äfven ett bevis på sådant i den välodlade Jorden och framför allt just i den jernväg; som gör honom resan så snabb, beqväm och billig. Snabb; ja allt för snabb, ty de fyra minuter; som vår hygglige konduktör utropar i kupådörren såsom anslagne till rastetid; äro alltför otillräckliga för beseendet af allt det minnes-. värda här. Den läsare, som i sin helhet vill njuta af ett i naturhistoriskt och antiqvariskt hänseende skönt och märkvärdigt parti; bör derför liksom brefskrifvaren, taga jernvägsbiljett till det närbelägna hemtrefliga Wenersborg, der dröja en half dag; för att under tiden göra en utflygt till bergsklyftorna: Han skall då äfven bättre än eljest inse; att vi ej för landsmanskapets skull öfverdrifva taflan; när vi nu gå att yttra några ord särskildt i alla de tre hänseenden, hvarvid vi fästat uppmärksamheten; nemligen: naturen samt fornoch nutiden härstädes. Men efter som vi tagit oss serdeles god tid, och tid och rum som oftast stå i nära förhållande till hvarandra, så nödgas vi af den värda red. utbe oss litet mer af det se