Dagens Nyheter – 8 augusti 1867, sida 3

förmår : :; Jag har i viss mån henne att tacka för min fogdetjenst här på slottet! — Hon önskada tsla vid en prest, men annars har bon icke haft något att begära ..:Nu bad hon mig lemra sig; för jag kunde icke tåla att nöta min tid. vid sjuksängen; sade hon; Och jag skall nu plocka några vackra blommor och binda en krans åt henne. Det skallsäkert glädja henne, och Guds moder vare prisad som gifvit regn och solsken åt mina blommor: ..! — Gör det; mitt bara! — tillade fogden, med faderlig glädje betraktande den älskeliga flickan. — Men en ting gör mig riktigt hjerteglad i dag; fader... det är den: långe munken: .! — Den långe munken ::;:; hvad säger du, barn! i; — Jo, vet du fader, att när ban första gången kom vandrande hit och stannade framför slottsporten; var jag uppe i tornet, och aldrig; aldrig har jag sett en menniska så olycklig, som då han hörde ditt svar, fader, att ingen fick inträda på slottet utan grefvens serskilda tillstånd ... Och derför, ser du, när nu grefven kom och hade honom med sig, så tänkte jag, att han nu skulle vara glad, men det är han icke; Säg mig fader, hvad kan han vilja här på slot tet ?.: — Hvad han vill, det må Sanct Göran veta! Han har hållit sig i bönhuset hela dagen; och när jag sist såg in genom dörren, låg han ännu på knä framför altaret. Helt visst månde det vara en helig Guds man: i (Forts) Zz YR f i 00000 He