Dagens Nyheter – 8 augusti 1867, sida 1

godt i den sköna omgifningen af en herrlig och storartad natur. Plötsligt for Erik som en blixt framåt vägen och tvärstannade i mynningen af en hålväg; der den mörkaste natt tycktes råda. H-rrman skyndade till hans sida och sporde förvånad; hvad som kommit åt honom. — Vandra icke trollen här i Finveden midt på Guds klara dag och ställa till förargelse — svarade Erik — så hafva vi här ugglor i mossen! — Så vidt jag vet, finnas icke i denna bygd något fogdenäste :::.! — Nej, men derför kunna väl fogdarna här drifva sitt spel; och jag vill våga min hals; om jag icke såg Johan Wale och långa Magnus smyga fram der tvärt öfver vägen. — Så månde du hafva sett i synen; Erik; ty hvar Johan Wale än befinner sig, häri dessa trakter lärer det icke vara...: — Tyst! — afbröt Erik —hörden I icke Jjud al hästfötter? De lyssnade; och de hörde verkligen på långt afstånd ljudet af hästar som i sagta skridt nalkades hålvägen på andra sidan. Men med ens ökades hästarnes skridt till galopp och på samma gång ökades deras antal. Det lät som om det varit en hel skara af ryttare; som i sporrstreck ilat vägen fram: — Der äro de! — utropade Erik: — Tvenne pilgrimer! tillade Herrman förundrad, men han fick icke yttra mera; förr än orsaken till deras hastiga ridt blef uppenbar: De båda pilgrimerna hade knappast blifvit synliga vid krökningen af hålvägen förr än en skara ryttare började fylla vägen; alla i sporr