ENGELBREKT ENGELBREKTSSON HISTORISK ROMAN I 2 DELAR. Af 0. GEORG STARBÅOE. ANDRA DELEN: (Forts. från föreg. JF.) Mycket talades sedan i trakten om Rumle borgs fall, om den grymme fogden och om Herrman Berman; men äfven om munken som låg på knä i skogen och bad till: Gud och Sanct Erik för svenske mäns väl. Men Rumleborg bröts neder i grund; och endast en grusbög öfvervuxen med gräs och buskar samt ett par lemningar af forna skansar utvisa nu, Svar det en gång stått: Från Rumleborg tågade Herrman söderut till det mellan tvenne sjöar belägna slottet Trolleborg. Dess fogde vågade ej göra motstånd utan uppgaf slottet genast mot vilkor att han skulle fritt få aftåga wed sin egendom: Så gick det ock med Piksborg på Bolmsön i sjön Bolmen; Härifrån vände sig Herrman vesterut emot Hallandsgränsen. Hans värf var dermed slutadt, och glad i hugen red han vägen fram; väntande på svar från Engelbrekt; till hvilken ban skickat bud från Trolleborg. En dag hade han skyndat ett godt stycke framför hären, endast åtföljd af Erik; som nu var liksom hans skugga. Den beridna delen af hären, som vanligen plägade öppna tåget; hade blifvit långt efter; och Herrman öfverlemnade sig åt sina drömmar; hvilka tycktes blomma