förbi Rumleborg till Jönköping. Inkommen på denna väg bade han icke vandrat långt, förr än ett föremål på vägen kom honom att stanna. Det var kadavret ef en ihjelstucken häst; Det-var synbarligen ett gammalt kreatur, roen som varit föremål för den ömmaste omvårdnad. Paterns ögon stirrade länge på djuret, och sedan böjde han gig ned och undersökte noga kvarje del. Derefter stod han länge med sammankaäppta händer, men blicken irrade bland molnen, så att den som händelsevis sett bonom i denna ställning framför deu döda hästen skulle haft svårt att afgöra, om det var hästen eller rågot annat; som var hans tankars föremål. Hvad det nu var, så var han så upptagen af sitt ämne, att han ieke märkte, det en gammal man; böjd af år och möda stod vil hans sida; förr än denne vidrörde honom. — Kännen I djurets egare, vördige fader, eftersom I dröjen här? — gporde gubben; — Din fråge, gamle — genmälte munken vemodigt — röjer att du känner mera -om egaren än jag. Men har talat om för mig en af de många grymheterna, som fogden här på Rumleborg utöfvat, en som står i sammanhang med denna häst... känner du något derom; gubbe?