Dagens Nyheter – 6 augusti 1867, sida 2

har växt upp under Engelbrekts skugga; och fritt och otvunget bekräftar jag hans val. Gud vare med dig ungersven! Och alla de närvarande instämde i dessa ord, och med kraftiga handslag bekräftades utnämningen: — Och redan i dag bryta vi upp! — tillade Engelurekt — hvar och en åt sitt håll. Männen aflägsnade sig så småningom, och Herriman Berman och Jösse Nilsson hade mycket att beställa för ordnandet af uppbrottet. Frara på ocftermiddagen var dock Herrman Berman färdig, och några afdelningar af hans här voro redan stadda på tåg. Kort derefter såg man äfven Jösse Nilssons afdelning börja bryta upp. De båda höfdingarne sjelfva infunno sig hos Engelbrekt för att taga afsked före affärden. Erik höll Brand, medan Herrman gick in i lerberget. Engelbrekt var ensam. — Tack, fosterfader! — gade Herrman och fattade Engelbrekts hand. Engelbrekt höll länge hans band sluten i sin och betraktade det öppna; ärliga ansigtet, hvaröfver glädjen och hoppet bredt en ögonblicklig flod af ljus. — Ofta har du sport mig, Herrman! — sade han — och jag har icke evarat. Men drag åstad med friskt mod:.:.. Kanske skall du få veta svaret efter fullbordadt värf af mig eller. ..: någon annan! Dermed sköt BEagelbrekt fostersonens hand med mwildt tvång ifrån sig. Herrman dröjde och en fråga låg kittlande på hansläpp. Men Engelbrekt vinkade med handen; — Sitt upp och rid fort undan till Rumle