Dagens Nyheter – 6 augusti 1867, sida 2

ken i bön: Men ljudet af stegen väckte honom och han kom Engelbrekt till mötes: Det var pater Johannes. — Var helsad; Engelbrekt! — sade han med en djup stämma, som på Engelbrekt gjorde ett mäktigt intryck. — Du frågar, hvarifrån jeg kommer och hvart jag går — fortsatte han; utan att låta Engelbrekt få ordet. — Du skall få veta allt. Patern omtalade allt hvad som tilldragit sig med honom i Weadstena. — Jag sade dig det, jag sade det, Johannes! — yttrade Engelbrekt; under det att han med värma tryckte vänneus hand. — Nu vill jag tigga om förlåtelse vid henneg fötter —återtog patern och sedan :;:.: — Sedan? — upprepade Enagelbrekt, då par torn dröjde, I! — Sedan går mia vandring till det heliga landet .... der jag finner den frid, som icke blef min lott här. Men vi se hvarandra icke åter, förr än i detta heliga land..:. jag menar deruppel! — Och Herrman? — sporde Engelbrekt. — Det är om hozom jag nu vill tala! Han förde handen innanför sin munkkåpa och framtog en guldkedja, hvarpå hängde en ring, hvars sten glänste som en stjiroa i det mörka koret, dit endast en och aunan månstråle hittade vägen. — Denna skall du gifva Herrman — sade han, och hans röst darrade — och när jag dragit hädan, må intet vidare binda din tunga. Tala och handla i allt, som du vill att jag skulle talat och handlat: Och nu farväll!:.-. Hos den store konungen se vi hvarandra åter!