götarne. Sådan är min mening; om den synes eder god! — Visliga hafver du talat; Engelbrekt — sade en gammal bergsman — och tre räfsor göra fortare arbete än en; om hon ock är stor. Månde så Gud och Sanct Erik stå oss bi; så kunna vi draga hemåt vid Michelsmessotiden. — Så återstår oss då att sätta höfvidsmän till för hären — återtog Engelbrekt — hvad synes eder:s.:? — Den saken månde du, Engelbrekt; skipa som dig godt synes; menar jag! yttrade en annan af de närvarande; en storväxt bonde med långt, grått skägg. Och alla de närvarande instämde med honom; Engelbrekt betänkte sig en stund; innan han åter tog till orda; och hans öga for liksom granskande kring de församlade. — Aren I af min mening — sade han — så sätta vi Jösse Nilsson, som vi alla känna för en redlig och oförskräckt man, till höfding för den ena skaran; och är det min tanke, att han bör draga här utmed sjökanten söderut. För den hären åter, som skall draga genom Småland; är det mitt förslag; att vi sätta Herrman Berman. .:l Herrman for upp vid dessa ord. Blodet strömmade till hans kinder och derifrån åter till bjertat. Det var som om en trollsång smekt hans öra.