Dagens Nyheter – 5 augusti 1867, sida 1

de mödor och det omak; som I hafven påtagit eder för riket :, Sägen mig; Engelbrekt; ekullen I hafva något emot; om vi åt eder för allt detta utverkade en belöning ::.? Engelbrekt såg upp på biskopen; som om han ansett sig hafva hört orätt: — I en ting gören I mig mycken glädje med dessa ord; vördige herrel — sade ban — derutinnan; menar jag; att I genom dem visen eder hafva på fullt allvar omfattat min och allmogens sak; och redan det är mig belöning nog: — En annan hade vi dock tänkt oss — återtog biskopen småleende. — Så hefven I då mycket haft edra tankar på mig under dessa dagar! — Om eder lära väl nu alla tala och tänka i Sverges rikel i — Men knappast har någon tänkt eller talat om belöning; medan arbetet knappt är framfördt till halfe! — Halfgånget arbete ligger slutet nära — sade biskopen — man kan det lätt bedöma: Och derför ; : hvad skullen I säga, om riksens råd erbjöde eder ett af de slott; som I nu hafven tagit från de grymma fogdarne? — Ett slott ;;: jag, Engelbrekt: :s hvad sägen I; vördige herre? Ett märkeligt leendes peladeom biskopensmun; och han strök med en illa dold tillfredsställelse sina händer mot hvarandra: — I kunnen sjelf välja, Engelbrekt — tillade han — riksens råd skulle gerna se ett af de bästa i edra händer! Engelbrekts öga stod stilla ett ögonblick;