Dagens Nyheter – 3 augusti 1867, sida 3

ETEN IESEESERSNNEO SEINE dt RARE STATT ee ANS hvila efter de mödosamma dagarna sedan Wad stena möte. Han hade, sedan Ringstaholm blifvit lemnadt i hans händer, gjort ett rundtåg utefter kusten och tagit alla de små borgar och fästen som der voro uppförda, bland hvilka Rönö var den förnämsta; De flesta hade blifvit nedrifna; — Blott sådana fästen lemnades oförstörde; hvilka kunde lända till landets försvar: Derför fick ock Stegeborg stå qvar med sitt höga torn och sina väldiga murar, utgörande en jättevakt för östgötaskären: Men den oerhörda framgång; som allt hittills följt frihetshjelten; alstrade i många sinnen afund, och den makt som han utöfvade, icke genom någon tillryckt myndighet; utan genom sjelfva sin ställning; derigenom att han var ett lefvande uttryck för hela folkets heligaste önskningar — denna makt förskräckte alla dem; hvilka glömt bort att en allmoge fanns med rättigheter lika gamla som Sverges lag: Största delen af de herrar; hvilka nyss i Wadstena måst böja sina stolta hufvuden för denna mäktiga allmogevilja och dess målsman, beherrskades af sådana känslor. Harm och afund, hat och fruktan och dertill begär att hämnas, — se der hvad som rasade inom dem och gjorde dem blinda för allt utom hoppets vällust; att en gång. krossa den djerfvebondehöfdingen: Någon tanke på riket, på Sverge såsom det gemensamma fäderneslandet, för hvilket alla borde offra allt; — något sådant inrymdes icke inom deras hjerpor: (Forts.)