Dagens Nyheter – 3 augusti 1867, sida 2

om vi ej till slut skola få bonom inringad. Jag drager från Ringstaholm utefter sjökanten och skall då; vill Gud; göra ett besök äfven på Stegeborg; innan jag träffar Östgötarne; som jag stämt mig till möte vid Söderköping. — Mannen är icke lätt att fånga; och han har mäktiga och många vänner — anmärkte biskopen — Han har äfven varit synlig här i dessa dagar; har det blifvit mig sagdt: Vidare blef ej om saken ordadt; och efter en stund aflägsnade sig biskopen. Engelbrekt bröt tidigt påföljande morgon upp och återvände till Ringstaholm. ———— VI. Frestaren, Några dagar efter det nyss skildrade mötet i Wadstena; stod Johan Wale vid ett af fönstren i Stegeborgs slottstorn. Framför honom låg den herrliga viken omkransad af skogar och ängar i Augustisolens fulla ljusflöde: Men likväl var hans öga mulet och hans panna, som han höll lutad mot fönsterpanelen, var sammandragen i djupa veck. Ett nyss uppbrutet bref låg framför honom på den breda fönsterhällen och hans venstra hand hvilade derpå. En sven stod i en temligen vårdslös ställning vid det andra fönstret i rummet; och äfven han höll sina ögon oafvändt fästade på landskapet eller rättare på hvad som tilldrog sig inom ramen af det vackra landskap; som utbredde sig för åskådaren från slottstornet: Der nere vid stranden af Vikbolandet böljade fram ur skogen och öfver ängen en ofantlig massa af väpnadt folk, hop efter hop; skara efter