Dagens Nyheter – 3 augusti 1867, sida 2

med värma biskopens hand — och jag har i mitt bjerta hemburit eder tack derför :... Nu gläder det mig att kunna säga det åt eder sjelf. Sådana män, som I, biskop Thomas; och några flera behöfva vi bondemän väl; eftersom; Gud bättre! största delen af riksens herrar och män tyckas hafva glömt; att de äro födde i ett land, der mannens frihet har lika gamla anor; som deras herredöme! — Ja; ja, Gud bättre! — tillade biskopen — och mitt ärende till eder nu har just till en del afseende på desse herrar. Tagen eder väl till vara, Engelbrekt; I hafven föga godt att vänta . a... — Hvad på mig sjelf beror; vill jag gerna följa edert råd — sade dertill Engelbrekt! och blef helt allvarsam — men långt når icke mannens blick i mörkret: Der månde herrans hand leda mig; liksom han ledt våra fäder, — Amen! — afslutade biskopen och lade djupt rörd sina händer på Engelbrekts hufvud. En stund förflöt; hvarunder alla de innevarande iakttogo tystnad; men när fläkten af ögonblickets högtid förflyktat; började samtalet vända sig om de närmaste tilldragelserna: Biskopen sporde derunder; hvart Engelbrekt ämnade draga från Ringstaholm. — I veten väl — sade han — att bland de många stora tyrannerna har det fattiga folket i dessa bygder många små. Här utefter sjökanten ligger fäste vid fäste; och på ett af de största hafrven I en af edra äldste fiender. .:: — Johan Wale på Stegeborg! — afbröt Engelbrekt — Den mannen kar nu rymt mig ur händerna från Borganäs och Köping; allt hit till dessa bygder, men det lyster mig att so;