Dagens Nyheter – 2 augusti 1867, sida 3

maste nöd; de skola icke förstå ett sådant tal, som edert; att lyda en konung; hvilken sjelf visat deras klagan bort. En vink af denna min hand; och I ären i desse mäns händer, Tro mig, de skola göra domen kort öfver den; som håller med rikets fiender; Den gamle biskopen skälfde som ett asplöf och vågade knappast se ut genom fönstret: En gelbrekt släppte honom och fattade bi:kop Sigge vid handen — samt förde äfven honom fram till fönstret; — Fort, ädle herrar — sade han derpå, vändande sig till herrarne, som ännu sutto vid bordet — sägen fort hvad I viljen! Ingen af eder slipper ut härifrån förr än det är afgjordt, om I ären rikets vänner eller fiender! Det blef en uppståndelse bland herrarne; Alla reste sig upp. Flere af riddarne drogo till hälften sina svärd, som om de velat störta öfver den djerfve mannen; hvilken stod der så lugn och dock så majestätisk i all sin flärd-. löshet. Slutligen tog biskop Thomas till orda. — Välbördige herrar och gode män — sade han — ingen lärer bättre känna edra hjertans tankar än jag:... stick edert svärd i skidan herr Filip och I herr Carl Ormsson, läggen band på edert sinne. Hvad viljen I? :..; Ären iicke redlige svenske män? Och hvad vill den ädle bergsmannen der?.:;: Är han icke en folkets man; som vill lefva och dö för vårt gamla rike och vår fäderneärfda lag och rätt? Lemnen it ynglingar att krossa hufvudet mot klippan. .:. Ligger der sanning i mannens ord; hvi dröjom vi? Jag förenar mig otvunget och fritt med denne mannen och med Sverges allmoge! Biskopens ord; men också den värdiga håll-!