Dagens Nyheter – 2 augusti 1867, sida 2

handlingskraft var den fullkomliga frånvaron af öfvermod och trots i det lugna; allvarliga anlete; som så oförfäradt blickade emot dem. Det låg till och med ett visst drag af sorgbundenhet utbredt öfver mannens anlete, när han trädde fram till bordet och hälsade riksens råd; — Knappast lären I hafva väntat — började han derefter — att se mig uppträda här ibland eder; men jag hoppas till Gud och alla rikets skyddspatroner; att jag kommer som en vän till vänner; äfven om mången bland eder; välbördige herrar och gode män; förut icke kännen mig annat än af ryktet: I kraftfulla och värdiga ordalag; men tillika med hela värmen af en lefvande öfvertygelse, redogjorde han derefter för orsakerna till sitt och allmogens företag: — Allt sedan konung Magnus Eriksson skildes vid riket — så slutade han — hafva icke konungar; utan tyranner här regerat; de der icke hafva sökt annat än rikets skada och förderf; De hafva varit herrar till egen fördel, men ej till landets och allmogens bästa, sågzom konungens embete kräfver och de hafva gifvit sin ed uppå: På rikets slott och borgar sitta utlänningar; hvilka i långa år hafva pinat och utarmat allmogen med olaga gärder och mycken tunga. Och är det nu derför min begäran till eder, rikets församlade herrar och män; att I vänden eder håg och edra rådslag derhän; att Sverges rike måtte återvinna sin gamla frihet och komma ur den olidliga träldom; hvarunder det nu suckar; så att hvar och en kan lefva trygg under lagen! Olika skiftade uttrycken i rådsherrarnes anleten; medan Engelbrekt talade. Mången hand