Dagens Nyheter – 1 augusti 1867, sida 3

examinerade ske i sammanhang med roteförbören. I städerna mötte väl svårighet att någon arbetsdag under veckan få de ur skolan afgångne samlade till undervisning, hvarför der sådan undervisning lättare kunde meddelas i söndagseller aftonskolor. Beträffande åter fördelningen af lästiden på föroch eftermiddag eller dess fortgående med korta uppehåll på förmiddagen, ansåg mötet, att detta lämpligast kunde af skolråd och lärare i samråd bestämmas, med fästadt afseende på lokala omständigheter, blott att läsetiden icke blefve för kort och att nödig: hvilostunder bereddes barnen. 2:dra frågan: När och på hvad sätt böra och kunna lexornas förberedande i skolan lämpligast 8ke? besvarades med, att i biblisk och svensk historia i skolan berättelserna borde mundtligen framställas af läraren utan bok på ett lifligt och för barnen fattligt sätt, hvarefter lexorna af barnen uppläsas ur boken; vid katekesen: frågorna och svaren upplösag tydligt af läraren, så att barnen derigenom finge höra huru de sjelfva skulle vid uppläsandet förfara, samt att läraren derefter genom samtal och frågor förklarar innehållet; att i geografi, naturlära m. m. lexans förberedande bäst sker genom åskådningsmedel, som kartor, plancher, geometriska figurer 0. 8. v. Det som härvid af läraren dock ovilkorligen fordras är, att han först noggranot genomgår och ötfvertänker hvarje lexa han går att lemna barnen och törst bereder sig sjelf, så att han gjort sig noga bekant med läroboken och kan genom förklaringar och tillägg göra undervisningen lefvande. Tiden för lexornas förberedande i skolan kan vara likgiltig, antingen straxt efter det en förut gifven lexa i samma ämne blifvit uppläst eller före läsetidens slut för dagen. Under diskussionen framställdes fråga om lämpligheten af att vid undervisning isv. historia börjas med lutherska tidehvarfvet, och stadnade mötet i den åsigten, att egentlig lexläsning borde börja med nyare tiden, dock att den föregående, dels vid innanläsning, dels vid de allmänna öfningarne, i sammandrag inhemtades af barnen. 3:dje frågan: Hvilka åtgärder böra vidtagas för att höja sångundervisningen i skolan ? föranledde det förslag, att sången borde anses som ett undervisningsämne af lika vigt med öfriga och den dertill bestämda tiden icke försummas; att öfningarna skulle bestå icke blott i sång efter gehör, utan ock i tonträffning, hvarvid nödigt vore, att då och då hvart barn för sig blefve tillhållet att ensamt söka träffa tonen och icke lita på hvarandra; att de mer försigkomna barnen stundom finge från särskild plats i kyrkan deltaga i psalmsången vid gudstjensten under lärarens ledning. Den förut varande brist på passande skolsånger hade nu till en del blifvit atbje pt genom en af folkskoleinspektören Sandberg utgifven sångbok, hvilken rekommenderades. Bland de olika sätten för undervisning i tonträffning, antingen med sifferskriift, noter eller den 8. k. solfametoden, som af någon lifligt förordades, ansåg sig mötet icke kunna afgöra, hvilkendera egde afgjort företräde. Der skolläraren saknade nödig förmåga att meddela undervisning i sång, ansåg man klockaren i församlingen enligt gällande kyrkolag vara förbunden att biträda vid undervisningen. 4:de frågan: Hvilka åtgärder anses önskvärda för att befordra och underlätta anläggningen af skolträdgårdar? besvarades dermed, att mötet ansåg det önskvärdt, att lärarne vid folkskolorna kunde blifva i tillfälle att erhålla kostnadsfri undervisning i trädgårdsskötsel; och att, då vid flere skolar erforderlig jord ännu icke vore afsatt, kommunerna måtte anskaffa lämpliga planteringsland, samt att någon sakkunnig person vore att tillgå, som lemnade råd och anvisningar vid skolträdgårdens anläggning, så att misstag dervid, hvilka sedermera vore svårare att afbjelpa, måtte förekommas. I sammanhang härmed förordades anläggande af pudrettinrättning vid skolorna, dels för anskaffande af nödiga näringsämnen för skolträdgården, dels för att i denna för landtbrukaren nyttiga sak lemna skolans gossar tillfälle att inhemta, huru pudrett tillredes. Som nu tiden var långt framskriden, uppsköts diskussionen öfver den återstående 5:te frågan om gkolbiblioteker, och afslutades mötets förhandlingar af ordföranden; hvarefter deltagarne intogo en enkel gemensam middag å Assemblåkällaren, dervid skålar föreslogos för mötets ordförande och lektor Schotte. Man samlades härefter åter i möteslokalen för att taga närmare kännedom om den utställda skolmaterielen och solfametoden. Denna metods förträfflighet kunde dock ej af mötet inses. Som lektor Schotte haft godheten till sig till kl. 6 inbjuda mötesdeltagarne, så aftågade man nu till dennes bostad, der man af denna utmärkte och för folkskolan nitälskande man välkomnades och inbjöds att slå sig ned antingen inne eller i trädgården, hvilket sednare föredrogs. Man samtalade nu om bvarjehanda och den gladaste sinnesstämning var rådande. Flere skålar proponerades, såsom för bestyrelsen, de långväga besökarne m. fl. af lektor Schotte, och för denne föreslogs till sist en skål af en af mötesdeltagarne, deri han å deras vägnar tackade lektorn för såväl denna dagen, som ock för allt hvad han gjort för folkupplysningen, samt önskade att icke lektorn måtte förtröttas i sitt så mödosamma kall, utan att man måtte få behålla honom länge såsom inspektor. Denna skål önskade lektorn i stälet måtte tömmas för en, som stod vida öfver oss alla, neml. 1842 års Folkskolelag, som i hans ögon vore ett mästertycke och hvilken, så att säga, i dessa lagar firade sitt silfverbröllop. I ett folks utveckingshistoria betyda 25, 50 å 100 år så litet; men pons