hof; dit jag fördes och der jag tvingades att le; fast törnet sargade mitt hjerta; — der såg jag en gång min rätte make; och om natten föll den andre för hans svärd..... Jag tackade Guds moder derför.:.. Se; det är mitt brott; och det har jag velat afbedja; just här: :.. Jag hoppades och gladde mig i hoppet; att nu få återvända till mitt rätta hem och till mitt barn; men mitt hopp slog fel::;::. och långa, långa år har jag begråtit mitt hjertas grymma glädje och hoppats på förlossning ....: — Nu har jag återsett — fortsatte hon efter ett uppehåll — nu har jag återsett honom; som jag aldrig upphört att hålla kär, nu har jag återsett min son::.:. men båda äro fremmande för mig; och den ene ser i mig blott äktenskapsbryterskan : . . : . : Tårar och suckar qväfde hennes röst, och hon skulle hafva sjunkit till golfvet; om icke abbedissan mottagit Henne i sin famn. Från den djupa skuggan hördes åter rasslet mot muren; som om någon sökt stiga fram derifrån men fallit tillbaka mot muren; — Det var mitt hopp — återtog den bigtande — det var mitt hopp; när jag följde min frände, grefve Hans af Ewersten; hit upp, att få träffa och omtala allt för så väl min man, som min son.s.;:.: och jag har träffat dem, men ....s Kanske låg der synd i detta hopp; Kanske har Guds moder velat straffa mig redan för mina blotta böner.... Nu veten I allt; moder ;.... kunnen I gifva mitt hjerta någon tröst, så ställer jag det till eder... Dermed sjönk hon på knä för abbedissan; hvilken med ett mildt allvar sträckte ut sin,