Dagens Nyheter – 31 juli 1867, sida 2

— I menen då; att han skall taga emot anbudet. ..? — Jag är viss derpå, och då hafven I deruti beviset på, att han af egennyttiga beräkningar bringat rikets allmoge i vapen mot sin rätte herre och konung: Biskop Sigge har jag talat med om ärendet, så ock med herr Birger Trolle, och de hafva funnit mina råd goda ::: — För rikets skuld och för fredens äro de visserligen goda; Johan Wale: En högtidlig sång af nunnörna; som gingo i procession fram till det motsatta koret; förtog ljudet af de samtalande, och munken drog sig hastigt tillbaka och försvann i den djupa skuggan bakom en pelare: När sången var slut och nunnorna åter lemnat kyrkan, öppnar des skranket till munkarnes bönrum, och biskopen och den ännu i kappan insvepte Johan Wale gingo fram genom kyrkan; Vid stora gången, der man kunde se helgonskrinen vid högaltaret, gjorde både biekopen och fogden korstecknet och gingo derpå med skyndsamma steg ut ur kyrkan: Derinne blef med ens så tyst och högtidligt: Det var som om tonerna af systrarnas sång dröjt qvar under hvalfven för att viga till ro de hädangångna i deras hvilokamrar. Och månans strålar lekte omkring altarne och de många helgonbilderna och öfver grafstenarne och bildade ring vid ring, men ständigt vexlande plats; liksom om de varit fjäten af luftiga väsenden; som här stämt möte: Det är en egen känsla att befinna sig ensam i ett tempel, helst när nattens skuggor hvila öfver jorden: Hjertat gripes ovilkorligen af höga och heliga känslor, en osynlig men mäktig