Dagens Nyheter – 31 juli 1867, sida 1

mången; som ansetts förlorad; efter värfningen blifvit en dugtig och hederlig karl, men sådant bör ändock till sällsyntheterna; Ty; såsom vi förut nämnt, kasernen är ej den skola; der sådana naturer kunna förbättras, och det kamratlif; som der föres, blir sålunda källan till mycket ondt och en plantskola för laster; som sprida sina förderfliga verkniogar vida omkring. Detta har visat sig och länge öfverklagats samt varit föremål för lifliga bekymmer i alla våra städer med garnison: Från en af dem, Kristianstad; skrifves nyligen; bland annat; härom följande af en person, som erbållit vitsordet att vara väl hemmastadd i den fråga; hvarom han yttrar sig: Det är icke från ekonomisk, utan från rent moralisk synpunkt vi vilja skärskåda skadan af den väpnade freden. Vi se då dessa massor af kraftiga ynglingar och män inkastade i en garnison till paradtjenstgöring, hvilket vill säga ungefär detsamma som att gå klädd i uniform ifrån morgon till qväll och hafva — ingenting att göra: Brist på nyttig sysselsättning måste nödvändigt verka demoraliserande på hvar och en, men ännu mer der en massa olika menniskor med olika lynnen, olika bildning och olika seder sammanföras: Den enfaldige blifver här lockad af den förslagne, den oerfarne ynglingen får bär läromästare i konsten att lefva i sus och dus, den allvarlige blir här belackad så länge, till dess han följer med strömmen. Högst få kunna stå emot de frestelser, som ett sådant lif för med sig; och högst få komma derifrån utan skada, ofta obotlig i moraliskt hänseende. Det gick väl an om sedeslösheten stannade hos den klass, som egentligen är i fråga; men nej, den sprider sig som pesten till alla i dess närhet; den förbhärjar i andligt hänseende lika mycket som ett krig i naturligt; den röfvar friden från tusentals familjer; den söndrar make från maka, barn från sina föräldrar samt lemnar vanära och uselhet i sina spår: Man behöfver blott ha varit på en plats en tid innan den någonsin haft någon garnison och komma dit sedan en sådan der någon tid fått husera, för att se de förfärliga verkningarna deraf, verkningar som det tyvärr behöfs generationer för att borttaga: Detta; kan möjligen någon tänka, är deck något som vårt lilla Sverge icke har ondt af. Här sammandragas icke så stora garnisoner att någon ovanlig sedeslöshet deraf kan uppstå. Den oinvigde skulle dock komma till helt andra åsigter, om han behagade studera vårt garnisionslif litet närmare. Vi vilja nu ej tala om de unga bildade män som, genom att blifva officerare vid något garnisonsregemente; slitas ifrån en nyttig verksamhetskrets och sättas i fara att genom ett lättjefullt lif bli förstörda både i fysiskt och moraliskt hänseende; vi vilja ej tala om dessa; emedan de utgöra fåtalet: Vi vilja endast sysselsätta oss med våra garnisonerade simpla soldater: Hurudant lif föra dessa i allmänhet? Studera kasernlifvet och man skall finna upprörande saker. Vackra undantag gifvas på hedrande uppförande äfven bland dem, som nödgas tillbringa sitt lif i kasernernas osedliga luft; men mängden, hurudan är väl den? hvad blifver det af den? Lättingar; oduglingar, fattighjon eller brottslingar: Såsom bevis på verkningarna af kasernlifvet kan anföras; att från ett garnisonsregemente under förra året måste sju soldater utstrykas ur rullorna för att afsändas till disciplinkompaniet å Borgholm. Att här finnas garnisonsregementen; hvilka numera aldrig afsända soldater till disciplinkår, är en sanning; som dock ingenting bevisar emot påståendet om det sedeförderfliga i garnisonsoch kasernlifvet. I vårt land finnas för närvarande och har alltid funnits tusentals friska män; som velat arbeta, för att på ärligt sätt förtjena sitt uppehälle och dermed skepa sig; hvad som hvarje oförderfvadt hjerta åtrår; ett hem; en familj, en i möjligaste måtto trygg och bekymmerfri ålderdom, men icke kunnat få denna önskan uppfylld, utan i stället drifvits till nödens ytterligheter, till brottet, till fängelset eller — den frivilliga landsflykten: : Står samhället utan skyldigheter gent emot dessa; eller äro de rättslösa, utom då de begå brott — då de vilja taga; hvad som är deras rättighet att få: dagligt bröd? Är det icke en beklaglig och obegriplig förvillelse i de begrepp, som lagt grund till en samhällsordning, enligt hvilken en stor del af landets skatt skall användas till underhåll för sådana, som tvingas till ett lättjefullt; onyttigt; själsmördande lif, under det sådana; som ej önska något bättre än att få föra en gagnande lefnad, icke äro i stånd att få ett nödtorftigt uppehälle utan de största försakelser och mödor? Och icke nog härmed! För att kasernernas paradklädda befolkning skall kunna föra sitt lättinglif; måste ju bidrag, under namn af skatter, äfven lemnas af dem; för hvilka några dagars brist på nyttigt arbete och förtjenst är detsamma som lika många dagars vatten och 1 TI