Dagens Nyheter – 30 juli 1867, sida 2

kom sprängande gatan ram. Ryttaren stannade framför munken och frågade: — Hafven I sett, fromme fader, om biskop Knut från Linköping ridit här in? Det var en liten men väl byggd man. Han satt insvept i en lång kappa, som räckte ända ned till fötterna och den röda plymen i hans hatt hängde långt ned utefter ryggen. Munken studsade vid hans tilltal; som om han känt honom oaktadt skymningen och den högt uppvikta kappkragens Munken besvarade hans frågor nekande; och ryttaren red gatan framåt, tills han vid hörnet af klosterträdgården åter träffade en man; till hvilken han sannolikt upprepade samma fråga: Till följd af det erhållna svaret var det då; som han vek om hörnet och red fram till klostergården: Här stannade han och steg af sin häst, hvilken han öfverlemnade åt en af de kringstående åskådarehoparne; samt nalkades derpå klosterporten. Efter en kort stunds väntan öppnades porten; och mannen försvann derinom. . Men munken hade icke förlorat honom ur sigte utan stod snart också vid klostrets port: — Vördig pater, är biskop Knut bärinne? — frågade han, sedan hufvudet af en Brigittinermunk visat sig i den lilla luckan vid porten; (Forts.) S——— LÄ Rättelse, I n:r 780 för den 27 juli äfvensom i några föregående nummer har i stället för , Mårten skrifvare kommit att stå Måns skrifvare,, och Engelbrekts trotjenare har blifvit kallad Björn F stället för Ulf, hvilket läsåren benäget torde tta.