Dagens Nyheter – 30 juli 1867, sida 1

ENGELBREKT ENGELBREKTSSON, ; E HISTORISK ROMAN I 2 DELAR. At Ö. GEORG STARBÄOE, ANDRA DELEN: (Forts. från föreg. JF.) — Måhända har du rätt, Engelbrekt. .:.:. De sista dagarna hafva i mycket ändrat min mening i detta ärende. — Och derför vare Gud och bans helgon lofvade .!. . Sorgen binder, liksom lyckan; men sorgens band äro hårdare, oåtkoräligare . : . Visst är dock, att det skall skänka ditt sinne frid, om någon ändring i det ärende kan vinnas. — Det är för din räkning och Sverges rikes, söm jag draget till Wadstena :;.. dessförutan skulle aldrig min fot trampa Wadstenas gator; och af alla eder; som mannen svärjer, får en aldrig brytas, det är den som aflägges i hans födelsestund, att älska sin faders och moders land: . De båda männen tryckte hvarandras händer; och längre ut på aftonen såg man munkens höga gestalt aflägsna sig mellan träden söderut. På ea höjd närmare strömmen stannade ban och lyssöade. På något afstånd alldeles invid strömmen sjöngs en visa, som på munken tycktes utöfva ett eget inflytande; Det var visan om stolts Elisifsbortröfvahde ur Ri-eberga kloster. Slämman rom sjörg var tajuk och fyllig, och vid sidan af strömmens brus, medan skog och fält voro: insvepta: i-månans mystiska jus; och Hie