Dagens Nyheter – 29 juli 1867, sida 3

frångå sina gamla vanor, så till vida som han gjorde patern icke mindre än trenne frågor: 1:0 huru hans matmoder befann gig, 2:0 om frosten förstört rågen på husbondens löt, och 3:o om Belgstings dotter ännu sjöng sina visor i loftrummet. Den sistnämnde tycktes ligga gubben synnerligen om hjertat; Patern redogjorde för allt, och så gick tiden. På eftermiddagen gjorde munken en rund omkring belägringshären och betraktade noga de vidtagna anordningarna samt gaf litet emellan med en nick sitt bifalltillkänna. Synnerligast väckte arbetena med timmerflottan och tornet hans lifliga uppmärksamhet, och när han om aftonen åtrvände till Ringstad; var han idel belåtenhet, När Engelbrekt kom sent om qvällen; lyckönskade han honom till en god utgång på belägringen. — Det vill säga snar — genmälte Eagelbrekt — ty för oss betyder tiden allt, och många äro de slott, som vänta på oss. Vill Gud, så ämnar jag mig härifrån nedåt sjökanten. I Söderköping vill jag hålla burspråk med Ostgötarne, och sedan drager jag in åt Småland. — Gud och Sanct Eriz hjelpe och beskydde dig Engelbrekt — sade munken dervid — men nu först har du riksens herrar att tänka på. De kunna kanske göra en 8nar ända på hela befrielseverket; om de få hålläs.: Jag fruktar för att de lita på din laglydnad; Engelbrekt; de mena att du, så mäktig. du är i spetsen för dina bönder, dock, icke skall vägra att åtlyda en befallning af rådet..::; — Jag vill ock tala et redligt ord med de ädle herrarne — vidtog Engelbrekt — de må