Dagens Nyheter – 29 juli 1867, sida 3

ende som förblef lugn var munken, hvars genomträngande öga hvilade på Herrman. Engelbrekt kastade också en blick fall af innerlig välvilja på sin fosterson; men vände sig derpå till bergsmannen, utan att vidare låtsa om fången och hans yttrande :.:. — Välj dig ut några män och för denna fånge till Westerås slott till herr Nils Gustafsson :... Der skall han förvaras, tills vi fått lugn i riket och hans sak med oväld kan dömas: Så vidt jag vet — tillade han vändande sig till fången — har du talat sanning rörande herremötet . : : — Jag har dock denna natt räddat ditt lif, Engelbrekt — framsuckade fången; i det han föll på knä. — Stå upp; stå upp — utropade dervid Engelbrekt brådskande — derom skall noga ransakas; och lagen skall döma; Derefter vinkade han med handen, och bergsmannen förde ut skrifvaren. Den började belägringen och allt som dermed stod i samband rörande härens ordnande i skiften såväl för skärmen framför slottsbron som för de andra belägringsverken; hvilka uppfördes; och i första rummet för hoptimrandet af den stora flottan och tornet; som derpå skulle uppföras; — allt detta tog både Engelbrekt och Herrman i anspråk under dagens lopp; och det såg till och med ut, som om den förre med flit utvalt det svåraste arbetet åt den senare; ehuru han alltid med ett godmodigt leende betraktade den ifver och raskhet, hvarmed ungersvennen utförde hvarje erhållen befallning. Pater Johannes blef lemnad åt sig sjelf och åt gamle Björn; som för tillfället fann sig böra