Dagens Nyheter – 27 juli 1867, sida 3

— Med andra ord, de mena att Engelbrekt är en riksförrädare. — Så mena de! Engelbrekts panna lade sig i djupa veck; och han lutade hufvudet mot handen. Så förflöt en stund, men plötsligen for han upp, och hans panna var klar och hans blick strålade. Munken och Herrman afbidade med glad väntan, hvad han skulle säse: Han hade tydligen funnit en utväg att reda sig ur en utom all fråga svåra belägenhet, hvari munkens underrättelse försatt honom; Då öppnades dörren; och en undersätsig bergsman införde en liten spenslig figur, hvars händer voro bakbundna; Den lille mannen företedde ett ytterst bedröfligt utseende. Hans kläder voro sönderrifna liksom hans ansigte, och blodet hade stelnat af ifastnad jord och barr. Ansigtet var blekt och ögonen irrade skygga omkring rummet, under det hans kropp visade en sådan svaghet; att han ofelbart ramlat till golfvet, om icke den starke bergsmannen hållit honom uppe. — Denne funno vi i skogen — sade bergsmannen — men alldeles inbäddad i ett snår af buskar; blodig och bunden, såsom han nu står inför dig. Frampå morgonen, när det började Jjusna, rörde det sig i det hoptrasslade buskverket, och vi trodde att något odjur dolt sig der, då vi till vår förvåning fraradrogo denne ; ;; Måns skrifvare; som jag menar att det är, om jag icke bedrager mig. 53 här — tillade han — denna hade ban gömd under tröjan. r