Dagens Nyheter – 27 juli 1867, sida 3

Bergsmannen räckte fram en skinnväska, som var fylld med bref: — Skona mig, Engelbrekt, för rin faders skuld; som du kände — stönade den lille skrifvaren. På Eagelbrekt gjorde mannens uppträdande ett högst pinsamt intryck; — Huru kommer du för mig i detta skick; Mårten? — sporde hau. — Min faders ovän är också min! — Din faders :. :? — Du känner väl min faders baneman,; Engelbrekt? ... Han håller icke mig mera kär, än min fader! — Och huru sammanträffade du med honom? — sporde Engelbrekt; som om han velat undvika frågan, ehuru han icke kunde det. Den lille skrifvaren; så eländig han var, tycktes genomskåda bonom och svarade: — Du minnes väl landsvägen i nalt:;:.: Belgsting önskade inga vittnen; derför fängslade ban mig och kastade mig utför berget! Hvarifrån ban kom, det vet jag icke, men jag stannade; när jag fick se honom och; om du tror det eller icke, men ditt lif hade icke varit mycket värdt, om icke ::. — Hvarifrån kom du då sjelf, Mårten? — Jag är i herr Bengt Stenssons tjenst på Göksholm; och jag rider i hans ärenden! — Är du i riddar Bengts tjenst! — utropade Engelbrekt. med en blandning af förvåning och ovilja i sin röst. — Och hvart gällde din färd, eftersom du red sådana vägar, att du sammanträffade med Belgsting? (Forts.) RATE ————