ENGELBREKT ENGELBREKTSSON, HISTORISK ROMAN I 2 DELAR. Af 0, GEORG STARBÄOE. ANDRA DELEN: (Forts. från föreg. Af.) IV. Fängen. Dyster, mera än man var van att se honom; nalkades Eogelbrekt bondelägret och red utan alt tala med någon fram genom de långa raderna ned emot Ringstabolm: Ett stycke norr om slottet låg Ringstads gård; som lydde under detsamma. Fogden hade låtit afbränna gården, men en liten stuga stod qvar, och i den gick Engelbrekt in; för att taga sig några timmars hvila. Herrmaa Berman och Erik Puke stodo derutanför, när han steg af hästen; men han helsade blott vänligt på riddaren och klappade Herrman på axeln, Derefter försvann han; utan att någon hörde honom säga ett ord. Endast gamle Björn gick-in till honom i stugan: Under natten kom deu ena hopen efter den andra af väpnad allmoge tågande; och äfven stora skaror af män till häst anlände. Vid midsatt var hela bären samlad och hvilade ut efter dagens mödor. Endast de utställda vakternas spjutspetsar glänste här och der i månljvset; och strömmens brus hördes på något afstånd. Men tidigt på morgoaen började åter lifvet