och rörelsen i bondelägret, vapnen fejades och hästarne leddes ned till strömmen och till sjön Glan att vattnas; medan här och der en eld uppgjordes; för att tillreda medförd fältkost. Snart visade sig också Engelbrekt; och omgifven af Herrman Berman och Erik Puke samt några bergsmän; bland hvilka Kettil från Rispbergs klack; gick han omkring bland de serskilda hoparne; samspråkande och spörjande, såsom en broder samspråkar med och spörjer sin broder. Och hvart han gick; och hvart han vände sin blick; så följdes han af öppna, ärliga; glädjedruckna ögon, så helsades han af sträfva; men välmenande röster. Någon stund derefter steg han till häst och red med ett par hundrade ryttare ned emot slottet, sedan han gifvit befallning åt den öliga hären att tåga efter. Ringstaholms slott låg på en holme i Motala ström och var från landsidan endast tillgängligt genom en bro öfver strömmen. Så väl detta läge; som de fasta och höga murarna och tornen gjorde det till ett af de fastaste i riket; och det var derför icke att undra öfver, om drottning Margareta icke gaf sig någon ro, innan hon från Bo Jonsson Grips son fått detta slott med dess län ivlöst under kronan till hennes evärdeliga egendom. När Engelbrekt kom ned emot slottet; stannade han med sina ryttare på strömvallen och skickade en hornblåsare ned emot bron jemte ett par svenner, hvilka skulle bedja fogden om ett samtal; Det dröjde en stund innan slottsporten öppnades och fogden betänkt sig; men så kom han gående öfver bron; åtföljd af några beväpnade svenner, och Engelbrekt red