Dagens Nyheter – 26 juli 1867, sida 3

framme vid Haga grindar — resans mål — och med trenne sylfidiska hopp stodo våra trenne gracer på landsvägen och skådade med tjusta blickar omkring sig; obeslutsamma om de skulle välja den idylliska Hagaparken : eller den dunkla Solna-skogen till tummelplats för morgonens ljufva svärmerier i den pyvaknade naturens sköte. Medan man så under muntert glam öfverlade härom, fick den ena af de trenne tärnorna på afstånd se tvenne unga män komma landsvägen framåt med raska steg: Hon gjorde sina följeslagerskor uppmärksamma härpå, och liksom medvetne om en hotande fara, slöto sig de trenne flickorna tätare tillsammans och skämtet dog på deras läppar. De unge männen påskyndade sina steg, inom några ögonblick voro de framme, stannade midtför den tjusande gruppen och läto sina ögons batterier spela i det de höfviskt helsade de unga damerna; Den äldsta och modigaste af dessa beslöt nu, efter kort öfverläggning med sig sjelf, ätt med ens befria sig och vänninnorna från den pinsamma situationen; och med en röst, som, genom bemödandet att göra den lugn, ljöd något sträf, utropade hon med en glädtig min och en trotsig knyck på det täcka hulvudet: cBjuder ni på porter!?a aJa; 0 jal tjusande varelserla utropade de båda unge männen samtidigt. Nu var bekantskapen gjord, och samtidigt med dimman der nere på ängen bortblåste också förlägenheten och skyggheten och en den gladaste och lifligaste konversation var snart i full gång. Men öfver den glada gruppen sväfvade hatets, splitets och tvedrägtens furier och tände medelst sina diaboliska konst:r afundens brand i flickornas rena bjertan;: De undergingo hastigt en märkbar förvandling. Deras ögon började glöda af en dyster eld, deras tungor kommo i snabbare fart och öfver deras läppar föllo ord—ordord; som vi icke här vilja återgifva. Och hvarom rörde sig väl frågan? Jo, man diskuterade möjligheten eller omöjligheten af att, utan att bråk fick ingå i resultatet, dividera två i tre. Ett eget ämne för en morgonkonversation på landsvägen! Allt häftigare föllo orden, allt lifligare blefvo gesterna .::: Parasollerna bortkastades och — de tre voro en: ett konglomerat af organdin; chignonger, thefatshattar, fladdrande sommarpaletåer och flygande band. Furierna jublade och herrarne skrattade, så att de måste hålla sig för magen: Kratsch! Der flyger en thefatsbatt i diket; Kratsch! Der flög M 2 och straxt derefter M 3 midt emellan hästfötterna. Nu började bombkastningen och snart var ammunitionen — de trenne chignonerna — bortskjuten. En af dessa hårbomber träffade den ene unge mannen med den påföljd att näsan flög i blod:.: Derefter kom turen till det egna håret; hvaraf stora testar flögo kring såsom ängsull för vinden. Slutligen tog kattnaturen ut sin rätt och blod började flyta på de purprade kinderna. Detta gick för långt och de tvenne männen qväfde sitt skratt och skyndade fram för att skilja de till amazoner eller furier förvandlade flickorna; ett arbete som blef jemförelsevis lätt, emedan paroxysmen var öfver och krafterna uttömda. De dignade af trötthet, de stackars förhexade varelserna, och ej förr än de förmåtts att töma hvarsin halflbutelj porter (en porterförsäljerska satt lyckligtvis vid sidan af vägen) återhemtade de sig från sitt halft medvetslösa tillstånd och löstes ur sin förfärliga förtrollning. Deras fasa och blygsel öfver hvad som passerat; kan man tänka sig. Lyckligtvis erbjöd den lummiga parken ,det yppersta toilettrum ...: och sedan de unge männen beredvilligt bjelpt dem att uppsamla hattar, hårbollar, parasoller och band, lemnade desse platsen för sitt morgonäfventyr. I landsvägsdiket qvarlåg ännu ett par timmar derefter en jättestor chignon, och tack vare den blef, genom en följd af sammanstötande omständigheter; ofvanstående sanningsenliga historia räddad från glömskan. Hatt-icke-aftagnings-lag, gällande för badgästerna i Marstrand: eVi etc. ete. eto; — — Sedan Vi med deltagande sett huru civilt klädda personer af mankönet; i regn eller solsken; måst gå snart sagdt cehapeaux bas gerom hela staden, utan att dermed något synbart godt åstadkommits; hafva Vi utan afseende på vällofi: Hattmakare-embetets föreställningar och intressen; härmed till den kraft och verkan sådant hos loyala medborgate ega kan; velat stadga och förordna: i 1:o. Militäriska helsningssättet;, medelst handens uppförande till hatten; vare det allmänt brukliga. 2:o: Hatt må således icke aftagas utan vid serdeles solenna tillfällen, rörande återseenden eller ömmande afsked, samt inom hus; 8:o. Hvad här ofvan stadgadt är om hatt gälle ock om mössa: 4:0. Den som hädanefter onödd blottar sitt hufvud gör sig förfallen till vite af enskilt obe2 oo Mr Mil t