Dagens Nyheter – 26 juli 1867, sida 3

ra JEIOvagon. (Bref till D. N.) Forts. från N:o 777. IL Som sagdt är; hvilade vi på Hallsberg öfver natten; Här sammanträffar Örebrobanan med stora stambanan. Dessutom är här föreningspunkten för en hel mängd landsvägar. Lyckliga de, som nu i den rätt kyliga sommarqvällen uppnådde hotellets salar med dess hvita, mjuka bäddar! Ej var en sådan lycka oss alla beskärd, utan måste somliga taga sin tillflykt till de af landtfolket uppförda privata hoteller, der samlingen af menniskor och djur ofta är lika blandad; som den i 3:dje klassens vagnar. Naturligtvis räknar jag då till djurverlden de små; som bo i väggarne och deraf ha sitt namn, och sådane; som man nyligen i hufvudstaden ett förevisas i tamt tillstånd m; fl, — Vid Laxå station; benämnd efter det närliggande jernverket, hvars hammare slår takten till ånghästens stampande; är jemt halfva vägen mellan Stockholm och Göteborg, eller 21,3 mil; — Vid Finnerödja är den resande redan inne i Westergötland, hvars omvexlande karakter är allbekant och den vi under vägens lopp komma att ofta påpeka. Vi se nemligen genom hela den långa Vestgöta-jernvägslinien; åt olika håll räckande ända till Göteborg, till Borås och slutligen åt det tredje till Risån; som några mil från Uddevalla utgör gränsen mellan detta landskap och Bohuslän, — vi se, säger jag, en städse skiftande förändring af flackaste slätt, djupaste skogsbygd, af tryckande fulhet sådan; som Svältornas och en del af Fahlans anblick erbjuder, och de mest tjusande skörheter, såsom Kinnekulles, Trollhättans eller Halle —Hunnebergs. Söder om Norrland gifves ingen dystrare skogstrakt af en djup och allvarlig natur, än den vi passera vid Finnerödja—FElgarås stationer, då jernvagnarne rulla öfver den bekanta Tiveden, i forntiden känd för sina stigmän och våldsbragder, dem en stigande kultur och månghundraårig skogsrödjning förjagade långt innan jernbanor gjorde vägriddarnes yrke lönlöst: Annu avger likväl den mörka skogen med sina djupa sjöar; blåa till färgen såsom den himmel, som hvälfver sig öfver dem; att skogsguden med sina högdjur der företrädesvis ännu älskar att hålla hof; ett förhållande; som också gifvit både Finnerödja och HElgarås socknar deras namn. Annu synes, om man har tid att deråt egna uppmärksamhet, lemningar efter Elgarås kungsgård på en höjd ostvart; der Sverker den yngre lät mörda Knuts trenne söner; — Vid Töreboda skära jernvägen och kanalen hvarandra. Förut en at de obetydligaste byar i Wadsbo härad; (som; i parentes sagdt; är lika stort som provinsen Blekinge och dessutom håller roterade eller rustade tre kompanier soldater och en sqvadron husarer) har denna plats genom sin egenskap att utgöra sambandet mellan Platens och Ericsons verk blifvit en af de lifligaste kommunikationspunkter i norra Westergötland. Här ser man den rätta karakteren af norra Westergötland med sin styfva lerjord, liknande Skånes eller Östergötlands. Styft är också folket, liksom östgöten; ty lynnet hos nationerna bildar sig ofta efter den tillgång, som jorden erbjuder åt magen att förtära. — Sedan man passerat den lilla landtliga och vackert belägna staden Sköfde, påträffar man vid Stenstorps station en af dessa fula fläckar, som borde vars en varnagel för alla skogsutödare och dem; som tillåta sig eller medgifva pitpropsutförsel. Här börjar nemligen den kala slätten, som sedan med ringa afbrott fortsättes i Svältorna ända mot trakten af Alingsås: Jernvägen har likväl haft ett välgörande inflytande på folkets och åkerbrukets utveckling; och man kan derför med stora skäl säga, att dess dragning genom Westergötland redan medfört ovanligt stora fördelar; isynnerhet om; som är att hoppas; det snart får räkna på en förökad trädgårdsoch skogsodling: Det är klart att ett i sig sjelft fruktbart land — ty det är den s. k; Fahlan — måste ligga under i odling och dess folk förslöas; när detta; såsom förr var händelsen, måste föra sin spannemål 10—15 mil på bjuldon och med egna dragare, hvarigenom naturligtvis all förtjenst för bondea under och genom resan förlorades. Något uppdrifvet åkerbruk kunde der under dylika vilkor ej uppstå: Nu har genom kommunikationslättnaden ett helt annat förhållande inträdt: — Vid Fahlköpings eller rättare Räntens station (ty jernvägen går långt förbi den obetydliga staden) afviker den södra stambanan till Jönköping och Malmö; Trakten är en skräck för konduktörer och jernvägsmenniskor i allmänhet om vintren; då snöstormar inträffa; ty dessa äro då ofta i stånd att genom hopandet af oerhördt stora drifvor stanna ångans väldiga dragare och strandsätta tågen midt på den kala slätten. Man har sina stormfalla passager