Dagens Nyheter – 26 juli 1867, sida 1

fortsatte skrifvaren — de skola en krona stinga och vinna; men vilkoret; vilkoret; känner du äfven det; Magnus? Svennen nickade; — Och kedjan . : ; är du äfven kedjans herre? Svennen nickade åter och for med handen öfver bröstet; liksom för att öfvertyga sig om att kedjan hade sin vanliga plats omkriog hans hals; — De voro Belgstings dyrbaraste egendom näst hans döttrar — yttrade skrifvaren sakta och liksom för sig sjelf; utan att märka; huru svennen ryste till; när han nämnde Belgstings döttrar: Så väl skrifvsren som svennen stodo tysta och gkådade ned öfver vägen; som låg der så stilla och fredlig i månljuset; Tvenne ryttare redo förbi dernere. Deras gestalter voro höga och deras hästar dansade iram utefter vägen: — Det var Herrman Berman — hviskade gkrifvaren — men hvem var den andre? — Frik Puke! — Då lärer icke din pils krona vara långt borta! Svennen skyndade bort efter sin båge, spände den ett par gånger för att pröfva bågsträngens kraft och synade pilen: — Rider han alltid sålunda ensam? — sporde skrifvaren; — Oftast; synnerligast vär natten stundar:;: jag har följt hopom från Örebro; men blott en gång haft ett tillfälle sådant som detta. Ljudet af en ensam ryttare nådde männens öron; och de hukade sig ned bakom enbusken med ögonen rigtade på landsvägen och öronen slutna för allt utom Jjudet af den långsamt