Dagens Nyheter – 26 juli 1867, sida 1

— Huro vet da då, om det icke kommer att uppvägas med guld ::. — Åtminstone icke af Johan Wale.:: Hans liksom de öfriga fogdarnes tid är snart ute; — Och hvem skulle utom honom löna mig efter förtjenst? — Riksens herrar! — hviskade skrifvaren — det villebråd, som du jagar, det jagas ock af dem ;.. Vill du; så skaffar jag dig bref på den belöning du åstundar, men ännu är icke tiden Inne .:;: — Nej, nej! — svarade svennen mycket bestämdt — det guld jag väntar; får icke vara vägdt på förhand ;:.; Sådan är den kraft; som mitt skott besitter; att min lön faller öfver mig; när mitt byte faller: — Ahl — det är Belgstings båge och pilar:.: men tag dig till vara, Magnus, ännu är icke den tiden inne! En svag rörelse bland granarna; hvilka växte nedanför branten och hvilkas toppar nådde till de båda talandes fötter, borde hafva väckt deras uppmärkeamhet; men de voro så upptagne af det ämne, hvarom de talade, att denna omständighet alldeles undgick dem, Icke heller hörde de, buru liksom qvistar brötos och en och annan sten med ett doft ljud rullade ned i djupet. Den långe svennen tycktes handla och tala uvder inflytandet af en makt; hvars välde han icke ett ögonbliek hade lust att afskaka: Hans öga Jyste af en alldeles egen glans och hans röst var djup och högtidlig. Hela håns väsende var insvept i något hemskt och obtgrundligt; som icke förfelade sin verkan äfven på skrifvaren: — Jag känner sagan om de der tingen —