ENGELBREKT ENGELBREKTSSON, HISTORISK ROMAN I 2 DELAR. Af 0. GEORG STARBÄOK, nn ANDRA DELEN: (Forts. från föreg. Af.) — God vän! — fortsatte den lille — du lörer väl icke hafva glömt mig, Magnus; fast jag varit borta öfver år och dag. — Förr trodde jag mig få se ett troll; än dig, skrifvare — genmälte svennen — och hvad är ditt ärende här? — Alldeles samma fråga kunde jag göra dig .:: jag står på väg till Stegeborg :..! — Till fogden? — Ja, jag menar Johan Wale kan hafva åtskilligt att spörja mig om: Men nu lyster mig ock veta ditt ärende; sven ::. Det likar sig till; att du bär stämt möte med någon :.. — Rätt gissadt! — jag har stämt möte med någon. — Alskogsmöte är det icke; efter som du kommer med svärd och båge ;;.: Men en annan sak ville jag väl veta, är det din egen eller en annans sak, som du här sköter; — Min egen! — svarade Magnus dröjande; Pilen har länge legat slipad för sitt rof. — Svårt är det icke att veta, hvilkens blod din pil vill dricka — återtog skrifvaren — när man vet, hvilkens man du är; och mycket oklok synes du mig vara, om du gör den saken till din egen, Magnus; Ditt skott skulle uppvägas med guld ; : Me