Dagens Nyheter – 24 juli 1867, sida 3

— Grefve Hans! — sade han. Riddarens uppsyn uppmanade honom att fortsätta. — Måhända skulle jag, fattige man; kunna vara eder till någon hjelp vid vinnandet af det mål; hvarom i I taladen med den ädle fogden på Stockholms slott :::.. — Hvarom talar du; sven? — sporde riddaren; ännu med ett spår af vrede i blick och röst. i — Om den sak; som ligger eder nära om hjertat; — om eder sons giftermål med den rike grefvens dotter:;.! Jag vill icke fördölja att jag hörde eder och riddar Hans tala derom; och var det ett fel; så kan jag godtgöra det genom att erbjuda eder den tjenst som den stolte fogden försmådde: — Tala tydligt och utan omsvep; sven; hvem är du och hvilken tjenst kan du göra mig. — Jag heter Måns — svarade mannen — och har varit skrifvare hos Jösse Eriksson, men nu är jag icke mera hans man utan kan bjuda min tjenst åt hvilken som villlöna mig: Eder; stolts riddare; ligger ett svårt arbete före .::;. — Har du någon spaning på grefvedottern; så säg det rent ut — ropade Magnus Bengtsson och sprang upp. — Jag har det! De båda herrarne utbytte en blick; och sista skymten af vrede flydde ur riddar Bengts anlete;: — Säg fort — påskyndade Magnus — hvar är hon? — Hvad jag vet, det vill jag säga — började mannen helt lugnt — jag har vistats sedan midsommaren förlidet år i Köpenhamn och