Dagens Nyheter – 24 juli 1867, sida 2

Det som nu skedde, då bönderna drogo ut att taga hand om riket och dess borgar och slott; det kunde mannen från det förflutna seklet icke begripa: Han hade långt för detta dragit sig tillbaka på sina gods; och hvad som tilldragit sig sedan drottning Margaretas död ansåg han knappt värdt att egna en allvarsam tanke åt. För ett ytterligare utvecklande a! de åsigter; hvilka lifvade herrarne på Stockholms slott; var sålunda besöket på Lagmansö synnerligen egnadt. Snart skildes herrarne åt; och de båda främmande fördes till sitt sofrum; dit den ende hemmavarande sonen; Sigge Ulfsson; beledsagade dem: — I hafven dock — sade denne till den äldre af de båda gästerna med ett vänligt; man kunde säga; inställsamt leende — TI hafven något som fördystrar eder; riddar Bengt Stensson, utom hvad vi i afton hafva talat om med min fader! — Öch hafver jag också något som tynger på mitt sinne — genmälte riddaren — så lärer det knappast kunna hjelpas genom att tala om det! — Kanske dock — återtog den blifvande erkedjeknen — talen fritt ut; jag vill gerna lägga ett godt ord för eder sak hos min fader; om så är att han kan hjelpa; och det vet jag att han gerna vill för frändskapens skuld: — Kan eder fader låna mig den penningesumma, jag behöfver — svarade riddar Bengt — så vill jag välsigna den stund; då jag mötte eder och I förden mig hit. — Det menar jag; att han kan; och viljen I det; så skall jag uppgöra den saken åt eder.:.