Dagens Nyheter – 24 juli 1867, sida 2

nattens tystnad lät den lilla strömmen; som flöt förbi kapellet; sorla allt högljuddare mellan sina stränder; steg den spenslige mannen fram ur sitt gömsle och slog in på samma väg som de tre herrarne och deras svenner: På Lagmansö gård satt då herr Ulf Bengtsson (Sparre); en redan gammal man; af hvars trenne söner den äldste, Fader Ulfsson var gift med Elin Nilsdotter; Bengt Stenssons syskonbarn på fädernet. Den yngste, Sigge Ulfsson; hade egnat sig åt kyrkan och hoppades vid denna tid blifva erkedjekne i Strengnäs: Den slägt; till hvilken han hörde; var en af rikets äldsta och mäktigaste; ehuru för denna tid ingen af: dess medlemmar intogo någon synnerligt framstående plats: Men minnet af riksdrotsen Carl Ulfsson till Tofta spred en viss glans öfver slägten. Gamle Ulf tillhörde en serskild gren af ätten och var den femte i ordningen från stamfadern; då deremot Carl Ulfsson var den sjette i ordningen från stamfadern och tillhörde en äldre gren, som utgick med hans son Knut Carlsson; hvilken dog före fadern: Mycken glädje tillskyndades den gamle herren; der han satt i den stora ensamma salen på sin gård; när de begge herrarne ålföljde af sonen inträdde; Mycket blef frågadt och mycket blef taladt om qvällen; och månget minne från flydda tider drogs fram i dagen och appställdes. såsom förebilden för allt både allmänt och enskildt lif; Helst talade han dock om sin frände och om drottning Margareta; hvars ifrige anhängare Carl Ulfsson på sistone blef, ehuru han kraftigare. än någon af de konungar; med hvilka han i sin tid ryckts om spiran; grep in i herrarnes makt;