Dagens Nyheter – 24 juli 1867, sida 2

OS AA MV ARANeNRee nen RR rr — Uppriktigt tackar jag eder, ädle frände; och I skolen alltid kunna räkna både på mig och min son; om I någonsin behöfven en väntjenst tillbaka: — Det kunde jag väl tränga till snart nog; yttrade Sigge Ulfsson — och I kunnen väl fälla ett godt ord för mig hos eder farbroder biskop Knut i Linköping om erkedjeknedömet här i Strengnäs; som hans broder och eder farbroder Nils Bosson stiftat; och som nu skall tillsättas: Han är närmaste fränden och har dessutom mycket att säga hos biskop Thomas; och; om det är sant; som berättas; att vördig fader biskop Thomas skall vara Engelbrekts vän mer än önskligt är; så torde det icke vara olämpligt för herrarne att hafva en motvigt mot bondehöfdingen inom biskopens eget domkapitel; — Der hafven I min hand, herr Sigge Ulfsson! hvad jag förmår; det vill jag af hjertat göra för eder skuld: Herr Sigge aflägsnade sig; och de båda herrarne lemnades allena: De voro dock båda i en sinnesstämning, som icke tillät dem att öfverlemna sig åt hvilan. Den äldre herren gick med tunga steg upp och ned i rummet medan den yngre satt med benen utsträckta och framlutadt hufvud; oafsigtligt sönderplockande en vacker blomma; som han brutit från en rosenbuske på gården; medan de gingo från riddarsalen till det loft; der deras sofrum var beläget: — Huru jag begrundar sakerna och vår ställning, son — sade riddar Bengt och stannade framför sonen — så blir vår enda rädd