Dagens Nyheter – 23 juli 1867, sida 3

— MMMM hopdragna ögonbrynen; den knutna handen, som litet emellan slogs mot det uppdragna knäet, den mörka elden som brann i hans öga tycktes snarare tala för det senare antagandet än det förra; Från det lilla kapellet afsjöngs en messa, och Jjudet trängde fram till skogen och höjden; der vandraren satt; men de heliga tonerna gjorde på honom lika litet någon verkan, som den sköna natartaflan. Tvärtom tyektes hans öga tindra hvassare; och hans anlete utjemnas; som om han nu först kommit till ett önskadt måli sitt själsarbete. Det visar sig understundom, som om det onda sinnets tankar fördes och utvecklades snabbare och säkrare öga mot öga med det sköna och heliga; liksoth värmen från denna sol bringar så väl blomman; som ormens ägg till mognad. Det är eget; men de heligaste tingen äro vanligen de nödvändigaste vilkoren för frambesvärjandet af mörkrets andar och det af presten invigda oblatet är ännu; enligt folktron, ett ypperligt inträdeskort till djefvulens gästabud: Mannen afbröts i sin tankegång af några ryttare, som kommo ridande framåt vägen. De voro till antalet fyra. Tvenne herremän redo främst och något bakom dem tvenne svenner: De stannade, när de hörde messan sjungas från kapellet och gjorde korstecknet. Den dolde vandraren följde med oaflåtlig uppmärksamhet de båda herrarnes alla rörelser; och blixten i hans öga visade, att åsynen af dem rörde honom på det närmaste: (Forts.)