veta, hvad äfven riksens infödde herrar och män kunna hafva att vänta; så vill jag berätta; att från sjelfva biskop Thomas i Strengnäs blifvit röfvadt ett skeppund fläsk från Nontuna kyrka: — Hvad I sägen; Bengt Stensson; väcker i hög grad min häpnad — sade nu riddar Bengt Jönsson (Oxenstjerna). — Vid de flesta tillfällen; som jag varit till tals med biskop Thomas, sedan bullret började deruppe i Dalarne, har han visat sig som den lille mannens vän; och hvad Södermanland beträffar; så hafva ju Rekarlarne redan förjagat Hartwig Flög från Gripsholm. — Men på Nyköping sitter ännu Albrekt Styke; och knappast lärer han kunna undgå Mats Kettilbergs öde. Det går dock an; så länge fråga blott är om de främmande fogdarne; men lita derpå, ädle herrar; snart skall ordningen komma äfven till oss! — Och derför; riddar Bengt — sade herr Christer med en betydelsefull blick — derför synes det oss här; som onf det vore tid att tala ett ord tillsammans för att se till; huru vi må kunna lefva med ro i Sverges rike; helst nu som herremötet snart skall stå i Wadstena . — Draga bönderna från Nyköping nedåt Östergötland, såsom troligt är .— genmälte Bengt Sten:son — så lärer det blifva svårt nog för 038 här Nordanskogs att komma söder om Kolmården. Min broder Bo befinner sig dock dernere hos Carl Knuteson på Fogelvik. — Talen I också ur den tonen? — mumlade Bengt Jönsson (Oxenstjerna) och bleknade; men tillade högt — Hvad så än må ske, så månde vi af rådet draga ens med hvarandra, och bättre synes mig vara att stämma i bäcken än i ån. En kertilsven kom in och hviskade några ord