Dagens Nyheter – 23 juli 1867, sida 2

Om h Rätteg. och polisnyheter. Rådhusrättern. Skraphomtningen oeller en sönderslagen jort, I gär förekom i rådhusrättens 3:dje afdeling, bland annåt, ett mål emellan en hvitgarfrare OC. F. Danson och en måleriarbetare Joh. 3ust. Sederblom, rörande yrkadt ansvar för äreröcsiga beskyllningar och våld m. m. Domaren (sedan stämningen blifvit uppläst, till Danson, hvilken står på kärande sidan). Var så sod berätta något närmare, huru det förhåller sig med den här saken. Danson (i vredgad ton). Jo, jag har blifvit öfverfallen i mitt bebodda hus, N:o 20 Tullportsgatan, af Sederblom. Domaren. Ja, men huru och på hvad sätt? Danson. Jo, han kommer hem till mig den elfte, (jag får fästa uppmärksamheten på att jag fordrar gerskildt ansvar på honom för att det var efter 10 på qvällen!) — Nå, och då säger han till mig: .hvad f—n, hvarför slår ni ut kalkvatten ( Nåja; som karln bor långt derifrån, så svarar jag: det angår eller rör er inte, säger jag. Då blir han topp tunnor rasande och börjar tvärt bjuda mig på alla möjliga otidigheter. Domaren. Åh, det der låter litet otroligt. Hur kan ni vilja påstå, att han skulle medhunnit alla möjliga otidigheter under ert gräl. Danson. Nåja, åtminstone alla som står uppsatta i tryck. Han började just så här: hvarför har du stulit min skrapa, din tjufstryk, åsså kallade han mig för bedragare, skojare, knöl, å — ja det öfriga står i ekriften; sen lofvade han att jag skulle få på ögona. Då sade jag åt honom: ursäkta min bästa herre, sa jag, men var så god och gå er väg! Domaren. Åh, inte sade ni välvarså god då han förolämpat er så der. Danson. Joho, hr domare, ord för ord var så god och det tog honom, ty då gick han godvilligt och vi stängde porten, men knappt hade vi stängt porten, förrän han började sparka sönder den, åsså skällde han 30 famnar fram och tillbaka på gatan ända till kl. 12 på natten. Jag fordrar 2 rdr för porten, åsså ansvar för fylla, för han var inte nykter. TN omaren (till Sederblom). Ar det sannt som han säger? Sederblom. Det bestrides i flere punkter. Att jag var der, det är sannt, men bara för att hemta min skrapa, min handduk och min näsduk som jag inte fick, utan blef jag i stället utkörd. Så ställer jag mig utanför porten och funderar på det der, å just som jag står så får jag rysliga slag på mina begge ben, när jag sir efter hvad f-n det der är, för jag sir inte till ett smul, så är det en stor, grof stör som di stuckit ut under porten och drifver på mina ben med. Utaf det der är tydligt och klart, och jag tror det bestämdt, att di sjelfva i ifvern att slå mina ben, af misstag råkat sönderslå porten. Jag bestrider alltihop, och det vill jag böra vittnen på. Det inda, som är sannt, är att han kuggat mig på rdr. Danson (framläggande ett papper på domarbordet). Får jag lof presentera, att han inte har något att fordra, Domaren. Nej, det hör inte hit. Parterna skola vara här åter om 14 dagar; Danson medhafvande vittnen.