Dagens Nyheter – 22 juli 1867, sida 3

Ett besök i Borgholm, Borgholms akropolis, det herrliga, mångbesjungns slottet, visar redan i fjerran för den kommande seglaren vägen till den vänliga, vid dess fot be. lägna staden. Den högtidliga och vemodsfulla stäm ning, hvari han vid första anblicken af den sköng slottsruinen försättes, vid tanken på all verldslig storhets förgänglighet, förbyter sig småningom i er ljuf tillfredsställelse, när han vid annalkandet varseblifver, huru lifvet äfven här vexer upp ur sjelfva förgängelsen. Från de grushöljda tinnarne afborgen och ur dess tomma fönsterlufter helsar nemligen en yppig vegetation honom välkommen till den fruktbara, grönklädda ön. Fördjupad isådana betraktelser och mönstrande såsom i ett panorama en talrik skara ur förgångna seklers dunkel, med glimmande glafven och klingande svärd och bägare framträdande gestalter, hvilka han tycker sig se passera borgens salar, märker han ej att fartyget redan lagt till, förrän han till sin förundran finner sig tilltalad af ett stadsbud., med förfrågan, om herren har någrå saker Under tysta känslor af tacksamhet mot vederbörande ordningsman och stadsfullmäktige för denna beqväma inrättning, följer han villigt sin ledsagare, och befinner sig snart, med gsin koffert och sitt resetöj,, på ort och ställe. Under vägen passerar han det täcka och inbjudande badhuset, med hvilket han snart ämnar göra en närmare bekantskap, samt tittar en passant in i apothekarens vackra trädgård, som godhetsfullt blifvit upplåten till förlustelseställe för badgäster. Från pianot i det nätta lusthuset höras just nu de ömma tonerna af den erotisk: sången Min lilla vrå bland bergen, con amore utförd af en öfvad sångare, med accompagnement af en ung dame, Huru mycket den tjusande lilla vrån än vill hålla honom qvar, måste han dock följa sin vägvisare, som påkallar hans uppmärksamhet. Torget, som bildar en stor rectangel, är blott till hälften stenlagdt; dess andra hälft erbjuder en passande lekplats för stadens barn. Härtill lärer den dock hufvudsakligen användas under läseterminerna, vid raststunderna i det invid densamma belägna skolhuset. Såsom pendant till detta uppföres nu på det gamla rådhusets grundval det nya telegrafhuset, från hvars fönster föreståndarinnan får en herrlig utsigt åt dens. k. Borgehage och slottet. Att staden genom telegrafen får kommunikation med fastlandet, blifver naturligtvis ett nytt vehikel för dess framåtskridande. För ordningsmannen, som sjelf är stadens förste grundläggare, bör det vara en sann tillfredsställelse att se, hvilken grad af utveckling staden småningom under hans styrelse upphunnit. Unader hans och herrar stadsfullmäktiges förenade auspicier synes den också gå en framtid af fortfarande blomstring till mötes. Äfven som badort bör staden kunna ega en framtid. Hvad antalet af badgäster angår, torde det ökas i mån af tilltagande comforts. Något öfver hundra badgäster lära hittills vara antecknade. Så snart väderleken sådant medgifver, ser man grupper af dem styra sina steg mot den skuggrika Kungsträdgården och den ofvanför belägna vackra Kungsgårdsparken. Mot en entr6afgift inkommer man i Kungsträdgården, der en ständig konsert af cnatursångare pågår. Näktergalen har en tid bortåt sjungit första stämman i kören, men har nu tystnat, emedan han, såsom man säger, till följd af familjangelägenheter ej har någon tid öfrig att egna åt musiken. Göken uppträder deremot ännu då och då med ett solonummer. Efter att en stund hafva beundrat den storartade utsigten från höjden ofvanför Kungsgårdsparken, fortsätter man promenaden till dess slutpunkt, Borgholms A och O, den herrliga slottsruinen, och öfverväldigas nu åter af samma känslor, hvaraf man intogs vid dess första anblick. Huru poetisk den stämning än är, hvari man nu befinner sig, påminnes man dock af en inre röst om att man ännu tillhör jordelifvet. Af denna röst manas man nemligen att äfven tänka på kroppslig föda. Man skyndar derföre tillbaka så fort man kan, skänker vid hemvandringen öfver de dyiga gångarnei Kungsträdgåråcn en suck af deltagande åt sina nedsölade skodon, önskande att gångarna snart måtte grusbeläggas, och i sammanhang dermed de fordom så vackra dammarna till sundhetens befrämjande upprensas, — samt anländer i behaglig tid till den utmärkta restaurationen. Här torde jag för denna gång få lemna dig. Allt hvad en fin, lukullisk smak önskar, erbjudes här.