Dagens Nyheter – 22 juli 1867, sida 2

omkring den 16 augusti; och till dess kan mycket tima.:.: — Hända då hvad som ända vill — utrcpade riddar Bengt; blossande röd — men den vill jag se; som skall hindra riksens råd att färdas vägen fram till ett af konungen utlyst Gamle herr Christer slungade en mörk blick på dottersonen; men vände sig derpå till Hans Kröpelin. — Jag hade väntat att finna någon af Göksholmsslägten här, och mågen i veta; frände, att vårt ärende var att öfverlägga om, huru vi bäst skulle kunna gå vår herre konungen tillhanda : . . — Herr Bengt Stensson väntar jag hit — genmälte Kröpelin — liksom hans gon; herr Magnus Bengtsson från Göksholm ;;.. — Så kunna vi hinna att tala ett ord tillsammans, medan tid är — återtog herr Christer — innan Engelbrekt fått allt för mycket öfvertaget. Bitterheten; med hvilken den gamle mannen talade, gaf tillräckligt tillkänna, hvad gom grodde inom honom; och att han icke skulle väga allt för noga de råd; som skulle läggas mot den fruktade och hatade Engelbrekt; Hens Kröpelin förstod det godt; men han önskade attleda saratalet in på ett lugnare område, och lyckades det äfven i viss mån, tills de väntade herrarne ankommo. (Forts.)