Dagens Nyheter – 22 juli 1867, sida 1

ENGELBREKT ENGELBREKTSSON, HISTORISK ROMAN I 2 DELAR. Af 0. GEORG STARBÄOE. ANDRA DELEN: (Forts. från föreg. Af.) Nu äro dessa brutna; och strömmen ilar fram i brusande majestät::: tyvärr, jag måste erkänna det, har man tvingat den jättelika naturkraften att spränga sina band.:: man kan icke säga, att den sjelf brutit sig fram ::. — I talen fortfarande i gåtor, riddare! — utfor herr Bengt: — Jag hänvisar eder blott; liksom Engelbrekt och hans medhjelpare hafva gjort; till Sverges lag och gamla sedvänjor, — der hafven I den damm; om hvilken jag talar. Denna lag är bruten; konungens min herres fogdar hafva brutit den; Dessa bönder vilja ingenting annat än uppbygga den åter. Sätter konungen sig i spetsen för denna mäktiga vilja; då är han mäktigare än någon konung i kristenheten; — och det är min önskan; att han det måtte göra; — i annat fall. .: jas mitt lif är en ringa ting, och det skall icke kunna rädda konung Eriks krona: Herrarne åhörde med spänd uppmärk:amhet den ädle riddarens ord; och i den tyste, slutne Jöns Bengtssons öga lyste blixt på blixt, ehuru för öfrigt ingen skulle kunnat säga; hvad som föregick inom honom: De äldre herrarne deremot visade en tydlig ovilja vid hvad de hörde: De tycktes till och med finna sig bedragna i hvad de väntat sig få höra af konungens fogde;