Dagens Nyheter – 22 juli 1867, sida 1

Det var icke höller någon småsak, som hade tilldragit sig för deras ögon: Med en framgång; som slog alla med häpnad; hade Engelbrekt och hans medhjelpare; såsom han kallade sina bönder; ryckt ut ur sin hembygds dalar och berg och vunnit slott och städer och tvungit riksens herrar att följa sig. Från Borganäs hade han ryckt ned mot Köping, hvilket slott liksom det förra; gick upp i lågor; derifrån hade han tågat till Westerås, der Melcher Gjordsson godvilligt öfverlemnat slottet åt honom, hvarpå han vändt sig mot Upsala; talat till dess allmoge och mötts med det mest stormande jubel: Så hade han dragit ned mot Stockholm; der Hans Kröpelin slutit ett stillestånd med honom till den 11 november: Nu befann han sig framför Örebro, hvars fogde Mats Kettilberg sökte möta honom med våld och försvara sitt slott: Öfverallt hade hjelten öppet sagt ifrån; hvarför han och hans Dalkarlar lemnat sina hem och dragit ut med svärd och båge. I frågen, hvad vi vilja — hade ban sagt till herrarne af frälset; hvilka han kallat till sig, medan han ännu låg vid Westerås; — I frågen hvad vi vilja, jag och mina medbjelpare alla! Vi vilja njuta riksens lag och rätt, eller ock sätta lifvet till: Nu är det kommet derhän; att saken måste afgöras med svärdet; och den som nu är emot mig och Sverges allmoge; han är riksens fiende och måste såsom sådan behandlas; hans goda skall sköflas och han sjelf dräpas; rymmer han icke af riket bort: Mot 0:s eller med 0ss — det är lagen, något mellan de båda finnes icke; Väljen sjelfve; gode herrar, hvad I viljen! Sådant var hans tal öfver allt; i Upland lik