Dagens Nyheter – 20 juli 1867, sida 3

att bjuda den myndige bergsmannen svärd och udd; då hans bref kom till mig från Upsala: Men då sade man mig, att sjelfva Uplands lagman, herr Nils Gustafsson (Puke) slutit sig till upprorsmannen och af -honom mottagit Westerås slott i förläning. Vid Kristi kors; jag föreställde mig dock något annat! — Allmogen har tagit svärdet ur riddarnes hand och förer det i deras ställe — inföll den hittills tyste Jöns Bengtsson med ett spetsigt leende. — I hafven icke hört, min far; de tidender; som kommo med ett par svenner från Aland i dag på morgonen? — Från Åland? — utropade Hans Kröpelino; och de båda andra herrarne upprepade frågan. — Ett par svenner kommo derifrån till Slestad; innan vi drogo derifrån på morgonen — svarade den mörke herr Jöns och strök med handen bort ett par damkorn som fastnat på hans mörka, presterliga drägt: — De kommo från Kastelholm och herr Otto Pogwisch. — Och Kastelholm .;; säg fort; käre son, hvad du har att berättal — påskyndade den ifrige riddar Bengt: — Kastelholm är i allmogens händer:;.: Det är herr Nils Gustafssons; lagmannens af Tiundaland sov; som I hafven att tacka derför! — Men herr Olto, har man sagt mig — inföll Hans Kröpelin — herr Otto skall ju vara en tapper herre? — Möjligen i sin moders, fru Idas, ögon och sannolikt äfven i vår nådige herre konungens; men naturligtvis icke i böndernas och knappast i sina egna svenners; De omtalade nästan med hån; huru den unge riddaren gått omkring slottsmaren och talat om; huru han