ENGELBREKT ENGELBREKTSSON, HISTORISK ROMAN I 2 DELAR. Af 0. GEORG STARBÄOK, ANDRA DELEN: (Forts. från föreg. AF.) Eogelbrekt och de förnämste af bergsmännen sutto vid middagsbordet hos kyrkoherden, som tillika var kanik i Westerås, då en sven från fogden i Westerås infördes: Det var Melcher Gjordssons sven; hvilken tidigt på morgonen varit på Borganäs och nu kom med underrättelser om hvad som der timat: En allmän förvåning utbredde sig öfver männens skäggiga anleten, när de hörde den djerfhet och raskhet, bvarmed drängarne gått till väga, men när de sedan hörde; huru fogdens svenner brutit sig ut ur borgetugan och stormat emot tornet; då reste de sig upp och ryckte i sina svärd; Alla voro af den tanke att man genast borde sitta upp och draga i sporrstreck mot Borganss. Äfven Engelbrekt bade rest sig upp; och man kunde se, huru djupt han träffats af svennens berättelse; Men han yttrade intet; förr än det allmänna sorlet hade tystnat, hvarunder han äfven fått tid alt göra sig till herre öfver stormen i sitt hjerta: — Två ting — sade han derpå — skola vi här tänka på: svennernas räddning är det ena; slottet i våra händer är det andra; men af dessa