skulle göra dem villrådige derinne på Borganäs och bereda de våra andrum : z:: Munken talade halfhögt; så att hans ord icke hördes af de öfrige männen; hvilka alla hade sina blickar riktade på borgen och på vägen; om de snart skulle få ge den bergsman återkomma; som ridit förut för att inleda en dagtingan: Engelbrekt tycktes noga öfverväga munkens ord; — Moget månde vi här öfverlägga, Johannes — genmälte han — ty en oförsigtig handling af oss skulle lätt kunna göra allt om intet och låta fogdesvennerna tvinga 088 med de våras lif, och det profvet önskade jag att både du; Johannes; och jag måtte undgå. — Det hänger dock på; om de hafva fogden i sitt våld :.: — Och det veta vi icke::: Engelbrekt hann ej uttala meningen; förrän munken hastigt vände sig om. — Här komma ryttare efter 0ss — sade han — mig veterligt lemnades dock ingen qvar i Hedemora; och de som skola stöta till från Norbergs bergslag komma näppeligen norr ifrån; så vidt dina bud hafva träffat dem i rätt tid: Medan han talade, började äfven Engelbrekt förnimma ljudet af galopperande hästar. De voro dock ännu så aflägsna; att ingen af de öfrige bergsmännen hade märkt ljudet; och icke ens Engelbrekt sjelf skulle hafva fäst sig dervid; om icke munkens skarpa öra uppfångat det; Snart kunde man höra att de ankommande utgjordes af tvenne; och efter några ögonblick syntes längst bort vid en krökning af vägen mellan ett par glest stående träd de tvenne ryttarne: ;