ting är det senare vigtigare än det förra. Nu kan det inträffa; att de våra lyckas hålla sig i tornet; tills bondehären är samlad; och då äro de räddade och fästet är vårt. Kunna de det icke, så må Herren Gud vara dem nådig; men vi; som nu äro samlade här; kunna knappast taga Borganäs med storm. Derföre synes det mig; som om vi för att vinna både det ena och det andra icke kunna gripa till annan hjelp; än den som ligger i en klok dagtingan; Den ibland oss, som har snabbaste hästen; må derför draga åstad och komma till tals med fogdeknektarne på Borganäs. Alla täflade om att få sitta upp och rida till borgen: Engelbrekt valde en af de yngsta, och man hörde snart; huru han red bort utåt vägen: — Men äfven vi — sade derefter Engelbrekt — skola i detta nu sitta upp och draga utför; på det att icke någon brist må finnas hos mig eller eder;ifall något kan genom dagtingan vinnas. Alla sutto snart till häst och efter en knapp timmas förlopp stannade de i närheten af Borganäs, men bakom skogen, så att de icke kunde ses från borgen. Pater Johannes; som fortfarande var med, men hållit sig ett stycke efter de öfriga, kom nu gående fram till Engelbrekt: — Det har fallit mig så före — sade han — som om fogden skulle vara i de våras händer på tornet, och om så är; lärer de kunna hålla sig godt derinne: Det månde bergsmannen kunna upplysa, när han kommer tillbaka. Vore det nu så; då synes det mig, som om du borde storma fram med hela din styrka, det