Dagens Nyheter – 18 juli 1867, sida 3

Liksom öfverväldigad af minnenas breda ström; störtade han med stormsteg ut ur rummet: Men timman gick; och man hörde svennernas hästar frusta derutanför och skrapa marken med sina hofvar: — Ar det din vilja att nu i denna stund draga åstad? — sporde hustrun, som icke visste annat; än att middagen var bestämd för affärden: i — Herrman — genmälte Engelbrekt: — Herrman drager mig bort några timmar förr än jag hade ämnat: Och han omtalade i korthet fostersonens olycka och att kanske, medan de nu talades vid, hans öde afgjordes. — Du skall snart höra af mig; hustru... och blir jag utomgårds öfver vintern; så lärer jag väl få draga försorg om, att afståndet minskas oss emellan..: En sven visade sig i dörren; och man såg bakom honom Engelbrekts häst dansa framför trappan: — I Guds namn; hustru! Hvile hans välsignelse öfver dig och mitt hus! Han omfamnade sin hustru och tryckte en kyss på hennes panna. Några ögonblick derefter red Engelbrekt ut från sin gård; och dominikanermunken red Brand vid hans sida. Bergsmännen från Kopparberget stötte så småningom till och allt som han drog vägen fram kommo flera hopar från de kringliggande bygderna, så att framemot middagen, när de rastade i Hedemora by; voro de omkring trehundra man. (Forts.)