Dagens Nyheter – 18 juli 1867, sida 2

till mötes på en ångare och gick ombord på deras fartyg: Tal, musik och hurrarop vankades i mängd; Resan hade icke varit synnerligen angenäm; ombord på det ena fartyget hade man glömt att medtaga proviant. Den lilla armån, sammansatt af alla olika vapen, visade en brokig blandning af uniformer och bestod af 2300 man: Den marscherade genom I.ondons gator och bespisades med frukost i Marision House, der Lord Meayorn höll ett tal, hvarpå truppens öfverste svarade. Konungen af Hannover säges bestämdt hafva vägrat att ställa sig till efterrättelse Preussens uppmaning att afsäga sig tronen. Deremot bar han samtyckt till att drottningen lemnar landet, något hvartill han var så godt som nödd och tvungen. Hofvet tros komma att slå sig ner i Paris. Furst Gortschakoffs af oss meddelade not i irländska frågan har verkligen visat sig vara uppdiktad; det faktiska i denna historia inskränker sig till att fursten under ett samtal med Engelska sändebudet i Petersburg uppdragit en paralel mellan förhållandena i Irland och Polen. Sultanen lemnade, såsom vi veta, Paris den 11 dennes; Kejsaren afhemtade honom före afresan i Elyetpalatset och förde honom till Tuilerierna för att säga kejsarinnan farväl; och följde honom derefter till bangården. Samma ståt utvecklades vid afresan; som vid ankomsten. Samma dag på aftonen ankom sultanen till Boulogne, der bangården var praktfullt dekorerad och husen illuminerade. På redden låg Reine Hortense, som; jemte 5 andra örlogsfartyg, skulle föra sultanen och hans svit till England. Sultanen bar i Paris! skänkt den kejserliga betjeningen 28,000 rdr. Anyo uppdyka rykten om en förestående rörelse mot Rom; Garibaldi har i en lång skrifvelse uttalat sig öfver den romerska frågan; han förebrår den italienska regeringen för det att den låter behandla de vid Terni tillfångatagne såsom simple brottslivgar. Hans vänner; säger han, skola icke deraf låta afhålla sig från att strida för Roms ärorika sak; Vid Viterbo skola redan mer än 400 man vara sammandragne:; I Catanea och östra delen af Sicilien hafva oroligheter utbrutit. De påfliga zuaverna desertera i massa. — Ratazzi och hans kolleger förklara sig fast beslutne att på det eftertryckligaste tillbakavisa hvarja inblandning af garibaldianerna. Från Madrid berättas att man upptäckt en sammansvärjuing mot drottningens lif och att 2000 personer den 9 dennes blifvit arresterade. Vidare förraäles att ODonnel och general Prim förenat sig, så att den sistnämnde skall göra en landstigning i södra och den förre ställa sig i spetsen för en arm i norra Spanien. Narvaez tror sig å sin sida kunna räkna på armen; I Cataloniens och Castiliens bergstrakter kringsvärma fortfarande upproriske band, utan att man lyckats erfåra något närmare om deras antal och egentliga betydelse. Förhållandet mellan Grekland och Turkiet börjar antaga en allt mera spänd karakter. De grekiske undersåtarne i Turkiet förolämpas på allehanda sätt, och de grekiska konsular-embetsmän; hvilka vilja veskydda dem, möta endast motstånd hos de turkiska myndigheterna. Det tyckes icke behöfvas mycket till, för att ett oväder i Osterlandet skall bryta löst. Ett från New-Orleans dateradt bref till Morning Post innehåller en beskrifning på belägringen af Queretaro, hvarur vi låna följande rörande kejsar Maximilian och hans omgifning: Under den på förskräckliga, tragiska händelser rika belägringen. som varade från den 8 mars till den 15 maj, alltså i 70 dagar, var kejsaren omringad af faror, som skulle hafva brutit de flesta menniskors mod och utsatt dem för frestelser, hvilka i andra hänseenden ädla karakterer knappt skulle motstätt, under det han hvarken lät böja eller vilseleda sig af dem. Hotad utifrån, var han på samma gång omgifven af faror i sitt eget läger. Redan den 16 april visste han, att Marquez och Miramon smidde en komplott emot honom. 12,000 man voro inneslutna med honom i staden, förbindelsen utåt blef snart omöjlig, fem af hans kurirer hade fallit i fiendens hand och blifvit hängda i den belägrade stadens åsyn, och under flera veckor lefde besättningen af mulåsnekött. Kejsaren delade alla lidanden med gemene man. Under det att hans stab var i stånd att förskaffa sig vissa läckerheter, försmådde han dessa för att dela soldaternes magra kost. Han var aldrig nedslagen eller tänkte på sig sjelf; få af hans officerare hafva ut