Dagens Nyheter – 16 juli 1867, sida 3

— ooEa af drängarne skyndade att efterkomma tillsägelsen; och detta tycktes hafva bättre verkan. En tung nyckelknippa slungades at genom ett af fönstren. Med en glädjestrålande blick skyndade Erik att upptaga den: — Framåt; framåt — ropade hao. — Nu är frihetens timma slagen och segern är vår: Med ett jubelrop stormade hela skaran till tornet. Endast de fyra bågskyttarne stodo pvar med armborsten spända och pilen på sträng. Nyckeln vreds om i det rostiga låset och jernporten knarrade på sina hakar. En förfärlig stank slog de inträdande till mötes; men Erik ryckte facklan ur drängens hand och skyndade utför den mörka fuktiga torntrappan; följd at de öfriga; hvilka fortfarande förde fångarne emellan sig: Dernere var ännu ena jerndörr: Inom några ögonblick, som åtgingo för att finna den rätta nyckeln, var äfven denna dörr öppnad, och de inträdde i ett mörkt; underjordiskt fängelse; till hvilket ytterligare några trappsteg ledde ned från dörren. Till en början kunde intet urskiljas derinne; En qväfvande liklukt fyllde rummet och tunga kedjor hördes rassla längst bort i ett hörn snedt för dörren. Allt eftersom facklan hann skingra den dystra natten; såg man vid ena väggen, ännu med jernkedjor fästadt vid det, ett till hälften förruttnadt lik. Midt emot detta stöd utmed väggen skepnaden af en man; hvars rörelse med handen tillkännagaf; att han ännu var vid lif. : (Fort8.)