Dagens Nyheter – 16 juli 1867, sida 3

efter den gifna befallningen. I stället för nycklarne hördes ett kraftigt anlopp mot dörren; tydligen i akt och mening att spränga den: Försöket misslyckades dock: — Hören mig, svenner — ropade då Erik genom dörren — om icke nycklarna till tornet och fängelset ögonblickligen utlemnas, såsom fogden har befallt; så skolen I se honom dödas här framför edra ögon; utan att I kunnen röra ett finger till hans räddning: Det blef tyst derinne; och det förflöt ytterligare en stund. Erik började blifva otålig och vände sig mot Johan Wale. i — Du; fogde; skall skaffa oss nycklarna i denna stund, det gäller ditt lif: Tornet kan nedbrytas sten för sten; ingen kedja är så stark att hon ej kan genomsågas, intet kan numera förhindra Herrmans räddning: Du kan blott förkorta din egen tid; om du icke nu får makt med dina svenner! Och han riktade svärdsudden mot Johan Wales bröst: Dennes ansigte blef blyfärgadt; men han förnyade sin tillsägelse om nycklarna; och äfven Magnus tillropade de inneslutne svennerna att icke onödigtvis förvärra sin fogdes, hans och deras eget öde: Då emellertid svennerna ännu dröjde, ropade Erik så högt, att det öfverröstade det åter begynnande sorlet inne i borgstugan. — Skynda upp i fogdens rum efter den brinnande facklan; vi skola sätta eld på hela borgstugan och reda till en bastu, så att de måga påminna sig de fem männen, hvilka de rökte till döds; : ;